Ulf Lundell

Jag vill ha ett Lejon
Mars och Jupiter sager sa.
Att jag ska ha ett Lejon.
Det ar dom enda jag kan lita pa.

Det ar ratt lange sen
men nu har jag gjort det igen.
Det har vart lugnt och skont
men jag borde vetat att det
inte var lont att tro att det skulle
vara for gott.
Nu blir jag skjuten igen
skott for skott.

Jag vill ha ett Lejon
Mars och Jupiter sager sa.
Att jag ska ha ett Lejon.
Det ar dom enda jag kan lita pa.

Man borde ju sitta i
rokiga rum och spela kort.
Och gora det i garderober
eller i nan mork port.
Men nu nar jag vet var du finns
har skylten slocknat
som blinkade: Minns.
Och jag vill inget hellre
an fa reda pa
vem du ar
och hur det skulle ga.

Jag vill ha ett Lejon
Mars och Jupiter sager sa.
Att jag ska ha ett Lejon.
Det ar dom enda jag kan lita pa.

Jag satt i rummet helt aningslos
och strunta i musiken.
Och jag kande det
langt innan du kom
det blir snart kaos i trafiken

Den fula gula soppan
star dar och glor.
Jag vet att jag kommer att
dricka av den
tills jag inte vet var jag bor.
Men tigern som vaknat
i djungelns natt
lockas snart hitat
av faglarnas skratt.
Och innan ens silvret
har hunnit ner
har han tagit sitt sprang
och jag ligger pa kna och ber.

Jag vill ha ett Lejon
Mars och Jupiter sager sa.
Att jag ska ha ett Lejon.
Det ar dom enda jag kan lita pa.

Nere vid Zinkensdamm en juninatt
gick jag och undrade var jag hade vart.
Pa Hornsgatans ode strak motte jag dej.
Vi gjorde sallskap hem.
Vi gick hem till mej

Sallan visad omhet
brann som en glod i mej
Och ett barn i trasor
skrek efter brod i dej.
Solens forsta stralar
kom genom rutans skumma glans
och en koltrast satt och sjong
pa ett tak nagonstans.

Och nar vi vaknade
foll regnet ner.
Vi kopte rom och frukt och nagot mer.
Pa Tantolundens golv av gras
under blad och gren
dar lag vi och drack
rom i regnet
rom sa ljus och len.

Och jag sa: Jag tycker om dej.
Och du sa: Jag tycker om dej.
Det var val bara nat som vi sa
som vi sa for att det lat sa bra.

I oktobernattens grav.
I Stockholms svarta skog
varms jag an av det du gav
och det du tog.
Pa hyllan under spegeln
dar star ditt lappglans kvar.
Buteljen ligger tom i regnet.
Dar vata loven far

Jag ligger i sangen
Hon star vid fonstret och ser
snon falla, flinga for flinga
faller den sakta ner

Hennes kropp
som rymmer hennes sjal
hennes vasen och ande
den har ett linjespel
som ingenting annat har

Pa hennes rygg stannar armeerna upp
och slutar fred mitt i striden
Pa hennes rygg
finner en pilgrim en kalla
dar vattnet hejdar tiden
Hennes rygg ar ett landskap
hon nastan aldrig ser
En karta for en drommare som jag

Dropparna rinner pa rutan
Nu for hon sin hand
genom haret och later det falla
over axeln fram

Hennes nacke ar vit
det ar langesen solen kysste den
Inte sa vit som snon darute
Anda lyser den
som ingenting annat gor

Pa hennes rygg stannar armeerna upp...
Pa hennes rygg ser min blick
all denna varldens valbehag

Hon vander sej om
och ser pa mej
och fragar vad det ar
Jag satter mej upp i sangen
och sajer: Om jag visste det

Pa hennes rygg
stannar armeerna upp
Pa hennes rygg
finner en polgrim en kalla
Pa hennes rygg har tiden
skulpterat fram ett landskap
for en drommare som jag

Nu biter frosten igen
Och parkerna brinner som eld
Och himlen over Vasterbron
Ar gaslagebla nu ikvall
Jag ser ut over stan
Du ar dar nanstans
Ensam eller kanske i en annan mans famn

Ett har som kastar till
I vimlet utanfor en affar
Jag har sett det nagra ganger nu
Men du ar inte dar
En doft gar genom rummen
En rost i en biosalong
Ett brev som aldrig kommer
En radio, en sang

Jag langtar inte langre efter att ha dej har
Men jag saknar dej
Som om min sjal har gatt ifran mej
For att vara hos dej
Sa saknar jag dej
Jag onskar att jag aldrig
Hade traffat dej dar
Sana som vi vet nog inte vad karlek ar
Men jag saknar dej

Nu lyfter man batarna ur kanalen
Snart fryser fjarden har till is
Snart sjunker dom har tornen
Och taken ner i ett rakallt dis
Folk darute bryter upp och flyttar in
Fran smastader, skogar
Fran tristessens vinande vind
Vi tar oss fram sa gott vi kan
Mellan drom och verklighet
Vi blir vad vi valjer
Vi blir var ensamhet

Jag langtar inte langre efter att ha dej har...

Den har karleken hanger kvar
Som en hemlos hanger kvar i en bar
Stolarna pa bordet, alla har gatt
Han sitter kvar dar han sitter
Som om han inget forstatt

Som om min sjal har gatt ifran mej
For att vara hos dej
Sa saknar jag dej
Vid ett middagsbord bland folk
I en tunnelbanevagn
Da saknar jag dej
Som vintern saknar varen
Som den kloke saknar daren
Som en salva over saren
Som herden saknar faren
Saknar jag dej

Nar jag kanner doften av applena
Pa Sodermalmstorg
Nar jag tyngs ner av en borda
Pressas av en sorg
Som viskar i mitt ora
Att jag varken kan eller vill
Alska igen, att min karlek
Inte racker till
Att jag ar dod for livet
Att det ar over och forbi
Nar jag inte hittar nanting
Som jag finner nan gladje i
Da saknar jag dej

Vinden doftar sa gott i ditt har Den har vinden den doftar sa gott i ditt har
Det ar vinden som laker alla sar Det ar vinden som laker alla sar
Jag ar en lycklig man Jag ar en lycklig man
Nar jag ar med dig Nar jag ar med dig

Jag blir en annan an den jag annars ar En lycklig man
Bara du kan fa mig att kanna sa har En lycklig man
Jag ar en lycklig man Jag ar en lycklig man
Nar jag ar med dig Nar jag ar med dig

Staren sjunger redan pa sin gren
Blasippeogon pa ludna ben

Oppna upp kappan och lat mig komma in
Din varme ar sa varm och sa len ar din kind
Jag ar en lycklig man
Nar jag ar med dig

Ska man leva har sa ska man tva
For den har varlden kan va sa hard och ra
Jag ar en lycklig man
Nar jag ar med dig

Vi tva kan halla varlden utanfor
Spelar ingen roll langre vad den gor
Jag ar en lycklig man
Nar jag ar med dig

Se upp for isflacken dar
Svart som en frusen manet
Se upp for istappen dar
En droppande glasraket

Jag var en skugga, ett spoke som drev
Langs gatorna, en ater-avsandares brev
Jag ar en lycklig man
Nar jag ar med dig

Andarna i kroppen dom sov sa djupt
Att jag trodde dom dott
Nu har dom vaknat till liv igen
Dom har aterfotts

Hall ett tag, sta stilla har
Pa denna lugna plats
Kann hur haggen med sin doft
Bygger ett palats
Utav sjalva luften har
Som om den drojde kvar
Ge mej handen, folj mej in
Vi satter oss ett tag

Hor hur skogens faglakor
Liksom dampas ner
Mitt i festen tystnar den
Som om den inte ville mer
Latta steg i fjolarsgras
Ar det radjurskliv
Som narmar sej fran dungen dar
Med liljekonvaljer i?

I denna ljuva tid
Da allting fods pa nytt
Hur kan nagon langta da
Efter evighetens famn
Nu nar jorden frojdar sej
Och trotsar iskall rymd
Hur kan nagon vilja da
Bryta upp och borja ga
Langs vagen till den bla
Himlens hoga famnar

Liten fagel dar pa tornekvist
Den villar efter flytt
Over hav och berg och dal
Nu ar den har pa nytt
Frusna hjartan tinar upp
Av sangens tonbroderi
Det ar kanske hon
Som fann har en dag i maj
En sang att villa i.

Faller regn over stan igen
Faller regn har i din park
April ar en kall och nyckfull van
Du ar en ung Jeanne d'Arc

Jag gick som en tiggare langs karlekens vag
Se mannen och hans hunger
Han brinner i morkret som en bengalisk eld
Star har under ditt fonster och sjunger
Du vet dom sa till mig: "Bast du aktar dig
Dar kvinnan ar, ar krig om guld"
Dom sa till mig: "Hall ditt tempel rent
Och lamna det aldrig for en kvinnas skull"
Men mitt tempel blev ett fangelse
Jag vantade i morkret som en Baskerville-hund
Men i natt vaknade jag av en drom om dig
Sen kunde jag inte fa en blund

Isabella
Lat inte dom djavlarna ta dej!
Dom som talat vitt och brett om en enda vag
Dom skriker framat och hugger din fot
Sa att senan gar av i ditt steg
Det kan handa sa mycket pa bara nagra ar
Du kan tappa den dar blicken som ar sa klar
Tappa dina drommar, tappa alla svar
Tappa allt du har
Isabella
Isabella
Isabella... kom ut i natt!

Satt pa dina tank-girl boots
Den svarta klanningen och din mammas vigselring
Ta dina U2 biljetter och din Cohen bok
Smyg ut ur huset, sag ingenting
Vi ska ha ett hemligt forhallande som tva agenter i kriget
Vi ger varandra meddelanden under personligt eller pa nat museum
Jag ar en gladiator som rymt, det ar ett pris pa mitt huvud
Men jag slass for dig om du vill pa den har stans Colosseum
Du vet dom sa till mig: "Va inte en san idiot!
Lat den dar kvinnan ta hand om dig"
Dom sa till mig: "Hall dig i skinnet nu
Och kom ihag, det ar inte synd om dig!"
Men allt det dar, Isabella, det kanner du nog till
Du ar ju dar sjalv som en prinsessa i ditt torn
Har du bestamt dig an? Ska du ga den sakra vagen?
Ja, alla dom dar tillhor en forlorad generation

Isabella, lat inte dom djavlarna ta dej
Du ar en kvinna full av liv
Dom vill fanga in dig och tamja dig
Men du ska va vild och fri
Dom sager att det finns en regnbage i smartan
Utan tarar fanns den inte dar
Kommer maj star allt i blom
Kommer maj ar snart sommaren har
Isabella
Isabella
Ah, Isabella... kom ut i natt!

Du vet foralskelsen ar en tokig idiot
Du slar igenom dorren i ansiktet pa honom men han klammer in sin fot
Nar jag ser dig vill jag ta dig till en vingard i Toscana
Till Tangier, till Spiddal, till Vermont, till South Ventara
Allt jag kom hit for att tanda lite hopp
Fa det att sjuda och sjunga en stund i din kropp
Det ar harda tider, folk gar pa knana, vi maste lamna allt det har igen
Ja, ar det inte alldeles klart, min van?
Du var inte fodd nar jag dansade i gryningen
Nar visionen tog mig som haller liv i mig ar
Ga inte in i det! Det finns ingenting att hamta dar!
Bara den stora hungern som aldrig kan mattas, min van
Du maste kopa ihjal dig for att fa kunna jobba ihjal dig
Du maste va som alla andra for att dom andra ska se dig
Hur manga drommar har du kvar nar du fyllt tjufem?
Hur manga stora planer? Hur manga vagar hem?

Vem slass for Gud idag
Vem slass for kvinnan, for dom svaga
Allt det dar det later som en gammal riddarsaga
For mycket folk overallt, skogarna dor, haven dor
Allt rusar in vidare i mardrommen och ingen tycks veta varfor
Och forandringarna dom tar hundratals ar
Det gar langsamt, sa langsamt men, Isabella, det gar
En dag ska du lara dina barn nanting battre du med
Lara dom att lyssna, lara dom att se lite mer, lite mer, lite mer

Vacker ar den som reser sig, som vagar tro
Som tors ett ja i alla nej, som vagar bygga bro
Over hav av bitterhet, over odsligt nattkvarter
Vacker den som ar sarbar, vacker den som ser
Du ar vacker Isabella, som ett radjur i skogen
Som en stjarna pa himlen, som en flicka mitt i natten pa krogen
Som appeltradgardarna i maj runt Kivik
Som vinden, som regnet, som sjalva livet
Men lat ingen dyrka in dig i ett fangelse av skonhet
Dar du blir en docka som lever i en harva av yta och dumhet

Isabella, lat inte dom djavlarna ta dig
Ser du langt dar borta, ser hur det ljusnar
Det gar en spricka i natten ifran ost till vast
En strimma av hopp for alla trotta och frusna
Kom ut sa ska jag skriva den har sangen till dig
Det ar vad jag gor, det ar vad jag kan
Hor du hur faglarna sjunger?
Snart star morgonen i brand!
Isabella
Ah, Isabella
Isabella... kom ut i natt!
Kom ut i natt!
Www.ulflundell.nu

Ah, herrarna dom gar ombord
med munnen full av valda ord
Dom sitter dar i forsta klass
som om dom satt pa jagarpass
Dom spanar in varann med blick
som om dom kunde minsta trick
Dom bar kostym
det ar kutym
och vaskan viftas som en plym
Ja, herrarna dom styr och rar
som herdar over flock av far

Ja, herrarna dom lagger ned
dom ligger ned pa kna och ber:
Ge mig, Gud ett innehall
jag tror jag lacker som ett sall
Ja, herrarna dom pratar skit
och dribblar hjartan hit och dit
Dom vaktar dig
foraktar dig
tills dom skriftligen slaktar dig
Dom langtar efter sjutton ar
och grater ut i horors har

Ja, herrarna dom tror dom vet
hur allting ar i hemlighet
Men herrarna vet ingenting
de valsar runt i rammelring
Ty herrarna har missat allt
som sott ar salt, som varmt och kallt
Dom ler at dig
dom ger at dig
sa manga mardrommar fler at dig
Ja, herrarna bestammer allt
mens du och jag betalar allt

Ja, herrarna dom ar av sort
som aldrig nagonsin kommer bort
Dom smyger kring i skuggorna
och tigger till sig tuggorna
Sa star dom fram i talarstol
dar lampor lyser som en sol
Dom amar sig
dom kramar sig
tills ingeting mer forvanar dig
Dom sajer nanting struntfornamt
och appladeras ofortjant

Ah, herrarna dom leker Gud
och dundrar in forbud forbud
och fangelse och skam och fan
och saltar sill och levertran
dom aker hissen upp och ner
och dom blir bara fler och fler
Dom tror dom kan
vad ingen kan
stanga in en frier man
Vad vi gor har pa husets tak
ar tammefan varan sak.