Ulf Lundell

Faller regn over stan igen
Faller regn har i din park
April ar en kall och nyckfull van
Du ar en ung Jeanne d'Arc

Jag gick som en tiggare langs karlekens vag
Se mannen och hans hunger
Han brinner i morkret som en bengalisk eld
Star har under ditt fonster och sjunger
Du vet dom sa till mig: "Bast du aktar dig
Dar kvinnan ar, ar krig om guld"
Dom sa till mig: "Hall ditt tempel rent
Och lamna det aldrig for en kvinnas skull"
Men mitt tempel blev ett fangelse
Jag vantade i morkret som en Baskerville-hund
Men i natt vaknade jag av en drom om dig
Sen kunde jag inte fa en blund

Isabella
Lat inte dom djavlarna ta dej!
Dom som talat vitt och brett om en enda vag
Dom skriker framat och hugger din fot
Sa att senan gar av i ditt steg
Det kan handa sa mycket pa bara nagra ar
Du kan tappa den dar blicken som ar sa klar
Tappa dina drommar, tappa alla svar
Tappa allt du har
Isabella
Isabella
Isabella... kom ut i natt!

Satt pa dina tank-girl boots
Den svarta klanningen och din mammas vigselring
Ta dina U2 biljetter och din Cohen bok
Smyg ut ur huset, sag ingenting
Vi ska ha ett hemligt forhallande som tva agenter i kriget
Vi ger varandra meddelanden under personligt eller pa nat museum
Jag ar en gladiator som rymt, det ar ett pris pa mitt huvud
Men jag slass for dig om du vill pa den har stans Colosseum
Du vet dom sa till mig: "Va inte en san idiot!
Lat den dar kvinnan ta hand om dig"
Dom sa till mig: "Hall dig i skinnet nu
Och kom ihag, det ar inte synd om dig!"
Men allt det dar, Isabella, det kanner du nog till
Du ar ju dar sjalv som en prinsessa i ditt torn
Har du bestamt dig an? Ska du ga den sakra vagen?
Ja, alla dom dar tillhor en forlorad generation

Isabella, lat inte dom djavlarna ta dej
Du ar en kvinna full av liv
Dom vill fanga in dig och tamja dig
Men du ska va vild och fri
Dom sager att det finns en regnbage i smartan
Utan tarar fanns den inte dar
Kommer maj star allt i blom
Kommer maj ar snart sommaren har
Isabella
Isabella
Ah, Isabella... kom ut i natt!

Du vet foralskelsen ar en tokig idiot
Du slar igenom dorren i ansiktet pa honom men han klammer in sin fot
Nar jag ser dig vill jag ta dig till en vingard i Toscana
Till Tangier, till Spiddal, till Vermont, till South Ventara
Allt jag kom hit for att tanda lite hopp
Fa det att sjuda och sjunga en stund i din kropp
Det ar harda tider, folk gar pa knana, vi maste lamna allt det har igen
Ja, ar det inte alldeles klart, min van?
Du var inte fodd nar jag dansade i gryningen
Nar visionen tog mig som haller liv i mig ar
Ga inte in i det! Det finns ingenting att hamta dar!
Bara den stora hungern som aldrig kan mattas, min van
Du maste kopa ihjal dig for att fa kunna jobba ihjal dig
Du maste va som alla andra for att dom andra ska se dig
Hur manga drommar har du kvar nar du fyllt tjufem?
Hur manga stora planer? Hur manga vagar hem?

Vem slass for Gud idag
Vem slass for kvinnan, for dom svaga
Allt det dar det later som en gammal riddarsaga
For mycket folk overallt, skogarna dor, haven dor
Allt rusar in vidare i mardrommen och ingen tycks veta varfor
Och forandringarna dom tar hundratals ar
Det gar langsamt, sa langsamt men, Isabella, det gar
En dag ska du lara dina barn nanting battre du med
Lara dom att lyssna, lara dom att se lite mer, lite mer, lite mer

Vacker ar den som reser sig, som vagar tro
Som tors ett ja i alla nej, som vagar bygga bro
Over hav av bitterhet, over odsligt nattkvarter
Vacker den som ar sarbar, vacker den som ser
Du ar vacker Isabella, som ett radjur i skogen
Som en stjarna pa himlen, som en flicka mitt i natten pa krogen
Som appeltradgardarna i maj runt Kivik
Som vinden, som regnet, som sjalva livet
Men lat ingen dyrka in dig i ett fangelse av skonhet
Dar du blir en docka som lever i en harva av yta och dumhet

Isabella, lat inte dom djavlarna ta dig
Ser du langt dar borta, ser hur det ljusnar
Det gar en spricka i natten ifran ost till vast
En strimma av hopp for alla trotta och frusna
Kom ut sa ska jag skriva den har sangen till dig
Det ar vad jag gor, det ar vad jag kan
Hor du hur faglarna sjunger?
Snart star morgonen i brand!
Isabella
Ah, Isabella
Isabella... kom ut i natt!
Kom ut i natt!
Www.ulflundell.nu

Ah, herrarna dom gar ombord
med munnen full av valda ord
Dom sitter dar i forsta klass
som om dom satt pa jagarpass
Dom spanar in varann med blick
som om dom kunde minsta trick
Dom bar kostym
det ar kutym
och vaskan viftas som en plym
Ja, herrarna dom styr och rar
som herdar over flock av far

Ja, herrarna dom lagger ned
dom ligger ned pa kna och ber:
Ge mig, Gud ett innehall
jag tror jag lacker som ett sall
Ja, herrarna dom pratar skit
och dribblar hjartan hit och dit
Dom vaktar dig
foraktar dig
tills dom skriftligen slaktar dig
Dom langtar efter sjutton ar
och grater ut i horors har

Ja, herrarna dom tror dom vet
hur allting ar i hemlighet
Men herrarna vet ingenting
de valsar runt i rammelring
Ty herrarna har missat allt
som sott ar salt, som varmt och kallt
Dom ler at dig
dom ger at dig
sa manga mardrommar fler at dig
Ja, herrarna bestammer allt
mens du och jag betalar allt

Ja, herrarna dom ar av sort
som aldrig nagonsin kommer bort
Dom smyger kring i skuggorna
och tigger till sig tuggorna
Sa star dom fram i talarstol
dar lampor lyser som en sol
Dom amar sig
dom kramar sig
tills ingeting mer forvanar dig
Dom sajer nanting struntfornamt
och appladeras ofortjant

Ah, herrarna dom leker Gud
och dundrar in forbud forbud
och fangelse och skam och fan
och saltar sill och levertran
dom aker hissen upp och ner
och dom blir bara fler och fler
Dom tror dom kan
vad ingen kan
stanga in en frier man
Vad vi gor har pa husets tak
ar tammefan varan sak.

Sniglar och krut allting ar slut inget finns kvar.
Gapskratt och tjut alla vill ut ingen blir kvar.
Kom och satt dej har hos mej. Kom och satt dej har hos mej.
Kom sa ska jag viska nat havet det ar gront och blatt.
Kom sa ska jag ge dej nat. Du ska fa en lyckolott.

Saffran och te nagon tycks le bakom din mur.
Rakna till tre sen far du se faglar i bur.
Kom och satt dej har hos mej. Kom och satt dej har hos mej.
Kanner du en doft av sten. Du kanske hugger av din gren.
Vet du att din hud ar len. Len, sa len i manens sken.

Svala och mas anka och gas mane och hav.
Las upp ditt las rosenvind blas luften kanns kvav.
Kom och satt dej har hos mej. Kom och varm dej har hos mej.
Ser du inte livets gang. Hor du inte sommarns sang.
Vi kan alska natten lang. Har du gjort det forr nan gang.

Ska man ha det tryggt
med godis och dalamossa
Eller ska man stoppa stalar
i pastorns bossa
sa jag till Bart
dar vi satt i hans citykvart en natt
Ingetdera, sa han, all you need is love
lat oss blasa pa med Cream och Beatles
Jag har syrrans halsband
och morsans farpals
och farsan har sagt mej att livet
det ska levas glatt
sa sitt inte dar och lipa!

Sa vi tog 46:an ner till Sture
for att ola upp en hundring eller tva
och vakten slappte in oss med tvekan
och sa: For den har gangen far det val ga
och Loken snubbla ut och hosta:
Froken, froken, all den har roken
och Bart han sa:
Det ar aldrig, varfor min polare
aldrig varfor, men hur
och sen slangde vi oss
i dom famnar som fanns
och Jonny va dar och Mona
och Mysan och Ben och alla dom andra me

Sextisju, sextisju
vart har du tagit vagen nu
Sextisju, sextisju
vart har du tagit vagen nu

Jag sa: Bart, det har ar en honsgard
och vi, vi ar ravar
Han sa: Ge mig en klunk!
Du har ratt
ingen ide vi sitter har och bavar
Och han reste sej med en skrall
och slog sej ner hos nan slags fotomodell
Och jag hade sett henne sitta
i sitt horn hela kvallen
med sitt trehundramil langa morka har
sa ensam och vacker
och svartkladd med bok
verka svar sa oemotstandligt svar

Hon sa: Jag laser Kerouac, Jack Kerouac
har du last honom nan gang?
Jag sa: Nej, men har du lust att
hanga med pa lite stillsamt halligang?
Och vi packa in oss i Jonnys PV
och stack hem till Ben
Och vi tande turk
och slog ihjal vara nerver med Bolero
och hon laste for mej ur sin bok
Dharma-ganget
och jag viska mot hennes brost
Du ar helig och skon
och vi lag med varann i koket

Sextisju, sextisju
vart har du tagit vagen nu
Sextisju, sextisju
vart har du tagit vagen nu

Och klockan tre kom blodiga Bart
Var har du vart? Kul att se dej!
Han sa: Hon sa det var gront,
men hennes snubbe kom
och han holl pa att sla ihjal mej

I rummet i gryningen
aska och fimpar och skivfodral
snarkande raggsocksfotter och pipor
och grapefruitskal
och hon bredvid mej pa var harda badd
jag vart angslig och radd!
Men Bart som satt i fonstret
och tvatta sina sar viska:
va fan min van?!
har har du hittat nat sa ring
nu kontoret du har annat att gora idag
an a sortera post
sa ligg inte dar och lipa

Sextisju, sextisju
vart har du tagit vagen nu
Sextisju, sextisju
vart har du tagit vagen nu

Sextisju, sextisju
vart har du tagit vagen nu
Sextisju, sextisju
vart har du tagit vagen nu

Sextisju, sextisju
vart har du tagit vagen nu
Sextisju, sextisju
vart har du tagit vagen nu

I dom svala rummen med tallbarrsdoft
dar bor smaspararna
dar schlagerradio och borspessimism
vaktas av karlarna
Vart kan du ga
annat an till din egen dorr
och om du inte slapps in dar
sa far du val ga till posten och fraga:
Finns det nagra brevvanner har

Till och med kakelgolven
med skit och fimpar forskjuter dej
och tunnelbanehallens viskande eko
vet vem som njuter dej
Du vill slanga tararna pa dom
som is och briljanter
och slanga dom hart
Slanga dom pa dom som har det latt
for att du har det svart

Det fina klirret fran glasverktygen
har du vant dej vid
och alla tripper tog du
for att som du sa slippa bli gravid
Och din morsa hon ville du skulle va
nan slags konfekt i kartong
och din farsa han sag dig som flygvardinna
och du blev radd av allt tvang

Vem ska radda dej, Bente
ifran tillvarons hundar?
Sa att dom aldrig mer
Sa att dom aldrig mer far hugga dej
Dom kristna kom sjungande Barnatro
och bestal dig pa din
och din brorsa pa bagen
for av vid rondellen
nar han skrek: "Stan ar min!"
Och din vaksamma van som lurar
sej sjalv med en morkbrun peruk
och sajer: "Ta min trygghet...
har, ta min Mandrax och bli nu
inte sjuk"

Du star dar med dina Beckett repliker
och tigger om rad
men avstanden ar och forblir
i en tillvaro utan nad
Nu nar urhimlen morknar over Centan
och bilarnas lampor tands
bevakas du av tevekameror
som aldrig fragat hur det kanns

Vem ska radda dig, Bente...
Och nar lamporna slocknat pa
Tysta Skriket,
vem ska trosta dej da?
Nar varuhusen har stangt
och snutarna gar tva och tva
Nu nar stadsborna sover sin
trygghetssomn i lasta kvarter
ska jag forsoka hjalpa dej da
eller ska jag bara fortsatta
rulltrappan ner?

Jag ligger i sangen
Hon star vid fonstret och ser
snon falla, flinga for flinga
faller den sakta ner

Hennes kropp
som rymmer hennes sjal
hennes vasen och ande
den har ett linjespel
som ingenting annat har

Pa hennes rygg stannar armeerna upp
och slutar fred mitt i striden
Pa hennes rygg
finner en pilgrim en kalla
dar vattnet hejdar tiden
Hennes rygg ar ett landskap
hon nastan aldrig ser
En karta for en drommare som jag

Dropparna rinner pa rutan
Nu for hon sin hand
genom haret och later det falla
over axeln fram

Hennes nacke ar vit
det ar langesen solen kysste den
Inte sa vit som snon darute
Anda lyser den
som ingenting annat gor

Pa hennes rygg stannar armeerna upp...
Pa hennes rygg ser min blick
all denna varldens valbehag

Hon vander sej om
och ser pa mej
och fragar vad det ar
Jag satter mej upp i sangen
och sajer: Om jag visste det

Pa hennes rygg
stannar armeerna upp
Pa hennes rygg
finner en polgrim en kalla
Pa hennes rygg har tiden
skulpterat fram ett landskap
for en drommare som jag

Vinden doftar sa gott i ditt har Den har vinden den doftar sa gott i ditt har
Det ar vinden som laker alla sar Det ar vinden som laker alla sar
Jag ar en lycklig man Jag ar en lycklig man
Nar jag ar med dig Nar jag ar med dig

Jag blir en annan an den jag annars ar En lycklig man
Bara du kan fa mig att kanna sa har En lycklig man
Jag ar en lycklig man Jag ar en lycklig man
Nar jag ar med dig Nar jag ar med dig

Staren sjunger redan pa sin gren
Blasippeogon pa ludna ben

Oppna upp kappan och lat mig komma in
Din varme ar sa varm och sa len ar din kind
Jag ar en lycklig man
Nar jag ar med dig

Ska man leva har sa ska man tva
For den har varlden kan va sa hard och ra
Jag ar en lycklig man
Nar jag ar med dig

Vi tva kan halla varlden utanfor
Spelar ingen roll langre vad den gor
Jag ar en lycklig man
Nar jag ar med dig

Se upp for isflacken dar
Svart som en frusen manet
Se upp for istappen dar
En droppande glasraket

Jag var en skugga, ett spoke som drev
Langs gatorna, en ater-avsandares brev
Jag ar en lycklig man
Nar jag ar med dig

Andarna i kroppen dom sov sa djupt
Att jag trodde dom dott
Nu har dom vaknat till liv igen
Dom har aterfotts

Hall ett tag, sta stilla har
Pa denna lugna plats
Kann hur haggen med sin doft
Bygger ett palats
Utav sjalva luften har
Som om den drojde kvar
Ge mej handen, folj mej in
Vi satter oss ett tag

Hor hur skogens faglakor
Liksom dampas ner
Mitt i festen tystnar den
Som om den inte ville mer
Latta steg i fjolarsgras
Ar det radjurskliv
Som narmar sej fran dungen dar
Med liljekonvaljer i?

I denna ljuva tid
Da allting fods pa nytt
Hur kan nagon langta da
Efter evighetens famn
Nu nar jorden frojdar sej
Och trotsar iskall rymd
Hur kan nagon vilja da
Bryta upp och borja ga
Langs vagen till den bla
Himlens hoga famnar

Liten fagel dar pa tornekvist
Den villar efter flytt
Over hav och berg och dal
Nu ar den har pa nytt
Frusna hjartan tinar upp
Av sangens tonbroderi
Det ar kanske hon
Som fann har en dag i maj
En sang att villa i.

Nu biter frosten igen
Och parkerna brinner som eld
Och himlen over Vasterbron
Ar gaslagebla nu ikvall
Jag ser ut over stan
Du ar dar nanstans
Ensam eller kanske i en annan mans famn

Ett har som kastar till
I vimlet utanfor en affar
Jag har sett det nagra ganger nu
Men du ar inte dar
En doft gar genom rummen
En rost i en biosalong
Ett brev som aldrig kommer
En radio, en sang

Jag langtar inte langre efter att ha dej har
Men jag saknar dej
Som om min sjal har gatt ifran mej
For att vara hos dej
Sa saknar jag dej
Jag onskar att jag aldrig
Hade traffat dej dar
Sana som vi vet nog inte vad karlek ar
Men jag saknar dej

Nu lyfter man batarna ur kanalen
Snart fryser fjarden har till is
Snart sjunker dom har tornen
Och taken ner i ett rakallt dis
Folk darute bryter upp och flyttar in
Fran smastader, skogar
Fran tristessens vinande vind
Vi tar oss fram sa gott vi kan
Mellan drom och verklighet
Vi blir vad vi valjer
Vi blir var ensamhet

Jag langtar inte langre efter att ha dej har...

Den har karleken hanger kvar
Som en hemlos hanger kvar i en bar
Stolarna pa bordet, alla har gatt
Han sitter kvar dar han sitter
Som om han inget forstatt

Som om min sjal har gatt ifran mej
For att vara hos dej
Sa saknar jag dej
Vid ett middagsbord bland folk
I en tunnelbanevagn
Da saknar jag dej
Som vintern saknar varen
Som den kloke saknar daren
Som en salva over saren
Som herden saknar faren
Saknar jag dej

Nar jag kanner doften av applena
Pa Sodermalmstorg
Nar jag tyngs ner av en borda
Pressas av en sorg
Som viskar i mitt ora
Att jag varken kan eller vill
Alska igen, att min karlek
Inte racker till
Att jag ar dod for livet
Att det ar over och forbi
Nar jag inte hittar nanting
Som jag finner nan gladje i
Da saknar jag dej