| Disc 1 | ||||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1. |
| - | 
|
|||
| 2. |
| - |
|
|||
| 3. |
| - |
|
|||
| 4. |
| - | 
|
|||
|
Jag ligger i sangen
Hon star vid fonstret och ser snon falla, flinga for flinga faller den sakta ner Hennes kropp som rymmer hennes sjal hennes vasen och ande den har ett linjespel som ingenting annat har Pa hennes rygg stannar armeerna upp och slutar fred mitt i striden Pa hennes rygg finner en pilgrim en kalla dar vattnet hejdar tiden Hennes rygg ar ett landskap hon nastan aldrig ser En karta for en drommare som jag Dropparna rinner pa rutan Nu for hon sin hand genom haret och later det falla over axeln fram Hennes nacke ar vit det ar langesen solen kysste den Inte sa vit som snon darute Anda lyser den som ingenting annat gor Pa hennes rygg stannar armeerna upp... Pa hennes rygg ser min blick all denna varldens valbehag Hon vander sej om och ser pa mej och fragar vad det ar Jag satter mej upp i sangen och sajer: Om jag visste det Pa hennes rygg stannar armeerna upp Pa hennes rygg finner en polgrim en kalla Pa hennes rygg har tiden skulpterat fram ett landskap for en drommare som jag |
||||||
| 5. |
| - |
|
|||
|
Vinden doftar sa gott i ditt har Den har vinden den doftar sa gott i ditt har
Det ar vinden som laker alla sar Det ar vinden som laker alla sar Jag ar en lycklig man Jag ar en lycklig man Nar jag ar med dig Nar jag ar med dig Jag blir en annan an den jag annars ar En lycklig man Bara du kan fa mig att kanna sa har En lycklig man Jag ar en lycklig man Jag ar en lycklig man Nar jag ar med dig Nar jag ar med dig Staren sjunger redan pa sin gren Blasippeogon pa ludna ben Oppna upp kappan och lat mig komma in Din varme ar sa varm och sa len ar din kind Jag ar en lycklig man Nar jag ar med dig Ska man leva har sa ska man tva For den har varlden kan va sa hard och ra Jag ar en lycklig man Nar jag ar med dig Vi tva kan halla varlden utanfor Spelar ingen roll langre vad den gor Jag ar en lycklig man Nar jag ar med dig Se upp for isflacken dar Svart som en frusen manet Se upp for istappen dar En droppande glasraket Jag var en skugga, ett spoke som drev Langs gatorna, en ater-avsandares brev Jag ar en lycklig man Nar jag ar med dig Andarna i kroppen dom sov sa djupt Att jag trodde dom dott Nu har dom vaknat till liv igen Dom har aterfotts |
||||||
| 6. |
| - |
|
|||
| 7. |
| - |
|
|||
|
Hall ett tag, sta stilla har
Pa denna lugna plats Kann hur haggen med sin doft Bygger ett palats Utav sjalva luften har Som om den drojde kvar Ge mej handen, folj mej in Vi satter oss ett tag Hor hur skogens faglakor Liksom dampas ner Mitt i festen tystnar den Som om den inte ville mer Latta steg i fjolarsgras Ar det radjurskliv Som narmar sej fran dungen dar Med liljekonvaljer i? I denna ljuva tid Da allting fods pa nytt Hur kan nagon langta da Efter evighetens famn Nu nar jorden frojdar sej Och trotsar iskall rymd Hur kan nagon vilja da Bryta upp och borja ga Langs vagen till den bla Himlens hoga famnar Liten fagel dar pa tornekvist Den villar efter flytt Over hav och berg och dal Nu ar den har pa nytt Frusna hjartan tinar upp Av sangens tonbroderi Det ar kanske hon Som fann har en dag i maj En sang att villa i. |
||||||
| 8. |
| - |
|
|||
| 9. |
| - |
|
|||
| 10. |
| - |
|
|||
| 11. |
| - |
|
|||
| 12. |
| - |
|
|||
|
Nu biter frosten igen
Och parkerna brinner som eld Och himlen over Vasterbron Ar gaslagebla nu ikvall Jag ser ut over stan Du ar dar nanstans Ensam eller kanske i en annan mans famn Ett har som kastar till I vimlet utanfor en affar Jag har sett det nagra ganger nu Men du ar inte dar En doft gar genom rummen En rost i en biosalong Ett brev som aldrig kommer En radio, en sang Jag langtar inte langre efter att ha dej har Men jag saknar dej Som om min sjal har gatt ifran mej For att vara hos dej Sa saknar jag dej Jag onskar att jag aldrig Hade traffat dej dar Sana som vi vet nog inte vad karlek ar Men jag saknar dej Nu lyfter man batarna ur kanalen Snart fryser fjarden har till is Snart sjunker dom har tornen Och taken ner i ett rakallt dis Folk darute bryter upp och flyttar in Fran smastader, skogar Fran tristessens vinande vind Vi tar oss fram sa gott vi kan Mellan drom och verklighet Vi blir vad vi valjer Vi blir var ensamhet Jag langtar inte langre efter att ha dej har... Den har karleken hanger kvar Som en hemlos hanger kvar i en bar Stolarna pa bordet, alla har gatt Han sitter kvar dar han sitter Som om han inget forstatt Som om min sjal har gatt ifran mej For att vara hos dej Sa saknar jag dej Vid ett middagsbord bland folk I en tunnelbanevagn Da saknar jag dej Som vintern saknar varen Som den kloke saknar daren Som en salva over saren Som herden saknar faren Saknar jag dej Nar jag kanner doften av applena Pa Sodermalmstorg Nar jag tyngs ner av en borda Pressas av en sorg Som viskar i mitt ora Att jag varken kan eller vill Alska igen, att min karlek Inte racker till Att jag ar dod for livet Att det ar over och forbi Nar jag inte hittar nanting Som jag finner nan gladje i Da saknar jag dej |
||||||
| 13. |
| - |
|
|||
| 14. |
| - |
|
|||
| 15. |
| - |
|
|||
|
